Bloggtystnad?

Ja, här har det varit väldigt tyst ett tag mina vänner… Men av en mycket god anledning! Det har hänt väldigt, väldigt mycket i mitt liv det senaste – bland annat har jag gjort studieuppehåll för att jag fått jobb! Och inte vilket jobb som helst – ett drömjobb!

Mer info om det kommer kanske komma så småningom – just nu känner jag efter hur mycket tid jag har över för den här bloggen och hur jag vill göra med den.

Jag återkommer när jag vet lite mer. :)

Ännu ett försök!

Skam den som ger sig, säger jag!

Jag är envis, vilket innebär att jag försöker tills det antingen går vägen eller jag kraschlandar nånstans längs vägen. Detta kan vara både positivt och negativt, såklart, men oftast är det positiva resultat. Denna gången gäller det, återigen, att bli mejerifri en längre period. Jag har nog inte riktigt velat hela vägen de senaste veckorna, eftersom jag så lätt har gett med mig. Men nu är det andra dagen idag och jag känner mig motiverad och glad, så.. det är bara att hoppa på tåget igen så kör vi igång!

Har just nu lite av en kompromiss på g till frukost: bananplättar. Dessa innehåller sammanlagt en halv banan och två ägg. Det innebär en lite större mängd kolhydrater på en och samma gång mot vad jag är van vid, plus en handfull bär, men det är mejerifritt.

Det här är faktiskt en riktigt jobbig utmaning många dagar. eftersom det handlar om att skapa en ny vana, från grunden. Det är inte det enklaste, men som sagt, skam den som ger sig! Det är bara att resa sig upp och fortsätta experimentera. Och jag är grymt tacksam för Martin som orkar experimentera med mig, haha. Inte alla partners som skulle gått med på att äta mejerifritt bara sådär. Han har inga problem med vikten heller, men ändå anser han att han bör äta samma mat som mig. Bra, bra! :)

Vad händer annars då? Jo, slutprojekt i två kurser, det är vad som händer, så därför är det ganska fullt upp just nu. Flödesscheman, storyboards och dylikt håller på att tecknas upp. Och jag borde fortsätta med det right now, så… vi hörs, hörrni! :)

Bänäna plätts! <3

Bänäna plätts! <3

Lördagsmys med familjemiddag och bowling!

Tjenamoss!

Idag har Martin och jag käkat frukost på stan efter att ha shoppat present till min mor som fyller år nu på måndag. Vi har ett café som vi gärna går till, då de är väldigt bra inställda till mig som alltid måste krångla med vad jag beställer haha. Martins ena syster jobbar där, så hon vet hur jag äter. Jag kan beställa “konstiga” saker – som en räkmacka utan macka – och det är inget konstigt med det.

Om två timmar kommer mina föräldrar och yngsta brodern över för att käka middag – hemmagjord pizza! – och sen bär det av mot bowlinghallen 500 meter från där Martin och jag bor! Kommer bli hur mysigt som helst och bowling är ju sällan tråkigt, även om jag alltid kommer sist, haha.

86432_1379060558Idag ser det ut som på bilden här förresten. Dimmigt så långt ögat kan nå. Vi ser knappt ens skolan som vi har 150 meter bort från vardagsrumsfönstret… Allt jag kan tänka på då är Silent Hill-spelen och filmerna, haha. Usch… *ryser lite*

Hepp, lördagsMYS var det, inte lördagsRYS! Nu blir det lite slappande innan det är dags att börja förbereda maten!

Ha det gott, så hörs vi! :)

/ Jessica

Halloween!

God eftermiddag! :)

Sitter och funderar på vad man kan göra för roliga matmenyer inför Halloween. Vi ska nog ha lite festligheter här hemma och är nog lite inne på att ha knytkalas, så alla tar med sig något gott att äta! Frågan är vad man själv ska servera för något gott. Det ska ju vara LCHF eller paleo och gärna höstinspirerat och/eller Halloween-inspirerat.

Den som sitter inne på något bra recept får mer än gärna dela med sig! 😉

Samtidigt som jag skriver här och funderar om Halloweenmatteman så arbetar jag i InDesign (som jag är fantastiskt bra på – inte) med att ta fram ett snyggt personligt brev, eftersom jag ska söka ett jobb som låter lite lätt uttryckt som mitt drömjobb. Spännande och samtidigt lite läskigt!

Nu kom dock Martin hem från jobbet, så nu blir det lite middagsskapande istället haha.

Ha det gott så hörs vi!

Ett mönster

Hej på er!

Vet ni vad? Jag har fastnat i ett mönster och det känns inte helt bra. Men heller inte helt dåligt.

Först går jag ganska hårt ut och äter mejerifritt i 4 dagar, sen händer något – jag blir bjuden på något med mejerier i och glömmer av mig eller liknande – och sen blir det lite som det blir, även om jag i största möjliga mån försöker hålla mig mejerifri. Det är lite svårt att hålla sig ifrån dem, trots allt. Kanske beror det på mjölkproteinet även där, det sägs vara väldigt beroendeframkallande. Har man då en beroendeproblematik sen innan så blir det säkert inte lättare. Men jag vill, vill, vill verkligen fixa detta, så jag ger naturligtvis inte upp! :) Det är bara att hoppa på tåget igen och tuffa vidare.

Jag lyckades dock, som jag redan nämnt i inlägget tidigare att gå ner i vikt på väldigt kort tid, så just nu är det ingen större skada skedd. Det är, som sagt, bara att plocka upp tråden där jag hoppade av och köra på igen. Kroppen kommer att hänga med ändå, är min tro.

Den där känslan av att, det är okej, det fungerar ändå, ingenting är egentligen förstört, bara lite, lite försenat – den är ovärderlig. Aldrig har jag kunnat känna så om min vikt och min kropp. Det känns helt galet!

Jag kom just hem från en kurs, så idag blir det jättesen middag: hemmagjorda hamburgare! Dessvärre tror jag att det kommer bli ett litet fusk av mig: jag har inte haft tiden till att göra LCHF-bröd……. Visst, jag kan äta utan, men…. Hej sockertrollet, vad ful du är!

/Jessica

Nära 90!

God förmiddag på er mina vänner!

Idag mätte jag min midja och insåg at jag har gått ner ytterligare en cm på tre mejerifria dagar (plus en miss i form av grädde i te x 2 och LCHF-smörgåstårta med creme fraiche i – grannen bjöd och jag tänkte mig inte för haha). Jag undrar om inte detta betyder att jag tekniskt sett skulle kunna äta mejerier en dag i veckan? Men men, det får jag laborera med vid ett senare tillfälle, nu är jag nämligen väldigt nära ett av mina delmål: 90 cm i midjan!

Jag ligger just nu på 91 cm och längtar tills jag når under 90 cm. Det har på nåt sätt känts som en jädra stor tröskel, så att ha kommit så nära nu är helt galet underbart! Och det syns så himla väl på min kropp också! Nu är jag liksom inte “tjock”, nu är jag mer “mullig”. Galet bra!

Det var taekwondoträning igår kväll och jag hade just insett att jag hade ont inuti höften, i “höftböjaren” som min kiropraktor kallar det, så jag hade bestämt mig för att ta det lite lugnare. Tji fick jag, det var världens superträning igår haha! Men det gick bra, jag fick en chans att testa och se hur pass böjlig och stark (styrkelös….) min onda höftsida är. Den behöver en hel del extra träning, så det kommer bli en utmaning i sig självt. Jag jobbar på det helt enkelt!

Nu väntar en god mandelgröt med små, små biter äpple i till frukost, så.. Vi hörs! :)

Smarrig LCHF-äppelpaj!

Smarrig LCHF-äppelpaj! Detta ska vi göra ikväll!

Tillbaka på banan!

Hej på er!

Vet ni, ibland är jag väldigt glad och tacksam över att jag har en partner som lyssnar på mig när det gäller min matsituation. Utan honom hade jag fortfarande varit på gränsen att sjunka ner i sockertrollets gnällande.

Som jag redan skrivit många gånger den här månaden och månaden innan, så har det varit tufft med sötsuget sen det blev en massa tårtkalas och grejer och min hjärna har dreglat efter LCHF-glass och choklad mer eller mindre konstant. Som tur är, så har Martin funnits där och talat om det som det var: nu spökar det bara i ditt huvud Jessica! Tack vare detta, så har jag låtit bli.

När sötsuget är som värst, då finns det inga andra alternativ än att faktiskt ge fasen i att lyssna. Ge det några dagar och så försvinner det! Sagt och gjort, så har mitt sötsug minskat rejält efter att jag gett fasen i att lyssna till det.

Fjäril under en av mina promenader. Vacker!

Har du någon som förstår dig och tar dig på allvar när du berättar om din matsituation och ditt välmående? Jag hoppas det!

Alkohol? Mjaaee…

Hej på er mina vänner!

I lördags var jag ute på lite partaj och hade väldigt trevligt och kul. Alla var på bra humör och allt var bara så bra!

Sen igår var jag på födelsedagskalas hos bästa vännerna, som tyvärr inte var med på festen, och fick där nyheter levererade om att jag tydligen blivit för mycket på festen. Det var ett par andra vänner som var med på kalaset som berättade vad de tyckte om det hela.

Resultatet? Jag mådde fruktansvärt dåligt hela dagen förstås. De sa det inte som om det var hela världen, men att höra sånt här om sig själv inför goda vänner på ett födelsedagskalas var definitivt inte särskilt roligt.

Till saken hör att eftersom jag äter LCHF, så tål jag alkohol mindre bra och har dessutom gått över till rosévin för att komma undan kolhydraterna så gott som möjligt. Innan LCHF var jag aldrig eller extremt sällan “för full”, hade aldrig haft minnesluckor eller betett mig illa – såvitt jag vet om, i alla fall.

Detta har gett mig en väldigt dålig bismak och nu känner jag att, kan jag inte hantera mina nya alkoholvanor, då är det inte värt det. Det blir inte roligt. SÅ hejdå, spritjävel, nu skiter jag i dig. Jag behöver dig ändå inte för att ha kul!

Som en liten fotnot vill jag dock berätta att det jag “gjort” visade sig inte vara nån big deal alls när jag väl fick tag i den det gällde. Jag var bara glad i hågen, som hen själv sade. Så nu är jag mer lite bitter över att ha fått detta slängt rakt i ansiktet under ett födelsedagskalas, när de som berättade om det satt intill mig under festen och faktiskt kunde ha stoppat mig  om det nu var en sån big deal.

Men men. Det är sånt som händer.

Usch.

Hoppas ni andra har vettiga alkoholvanor!

/Jessica

Träning?

Hej på er! :)

Jag sitter för tillfället i mitt kök och väntar på maten som står i ugnen: rester av tacos (med egengjord tacokrydda) och funderar på vad jag ska skriva om här. Detta med att en blogg måste uppdateras dagligen tycker jag är lite irriterande – när jag skriver, inte när jag läser andras bloggar haha! Det blir en viss press på en att skriva något – oavsett om man har några läsare eller ej, egentligen. Eller så är det bara jag som funderar för mycket.

Hursomhelst. Träning! Det är ju kul! Eller?

Jo men det tycker jag faktiskt att det är. Just nu tränar jag taekwondo två gånger i veckan, joggar/springer en gång i veckan och de andra dagarna promenerar jag i nån halvtimme i raskt tempo. Det har faktiskt blivit ganska mycket och dessutom ganska bra.

I princip varje vecka har jag ökat på mitt personbästa i spåret när jag springer, så det känns jättekul! Promenaderna är sköna andningshål mellan varven och taekwondon är alltid rolig! Där träffar man ju lite folk också, ännu bättre!

Var hos mamma igår och pratade en hel del om kost, träning och allmänt välmående och hon sa då att hon vill försöka komma igång och simma en gång i veckan med mig och det sa jag ju knappast nej till, då jag har årskort på badhuset som behöver utnyttjas. Så lägg till det också så blir det en himla härlig blandning haha! 😛 Då försvinner en till av promenaderna, men vad gör det? Kanske går till och från badhuset istället. Annars blir det cykeln!

Vet ni vad som är det allra bästa med detta dock? Att det känns mycket, mycket lättare för varje gång. Att det blir lättare för varje kilo och cm som trillar bort från kroppen. Det är så galet värt allt slit! Just nu händer det inte så mycket viktmässigt eller cm-mässigt, men det har hänt tidigare och de tappade centimeterna ger fortfarande positiva resultat i min träning!

 

Nä, nu är jag vrålhungrig! Sorry, no more time!

/Jessica

I sockertrollets makt

Just nu pågår det en maktkamp inuti mig. Och jag är ganska slö i mitt bemötande av den. Man kan inte alltid vara stark.

Japp, sockertrollet rullar fortfarande runt i cirklar i huvudet på mig. Förr om åren hade det inneburit extrakilon på min kropp, men det gör det inte nu längre, då jag äter mat och “sötsaker” som håller sig inom ramarna för lågkolhydratskost. Dock är inte det en vettig anledning till att fortsätta låta sockertrollet trilskas, åtminstone inte i mitt fall, eftersom det så lätt spårar ur. Då jag är medveten om det, tog jag idag tag i det hela: nu finns det ingenting hemma som kan trigga igång mig – mer än möjligtvis osten i kylskåpet, men nu är jag så inne på att undvika kasein (som finns i mejeriprodukter och hindrar viktminskning), så det känns inte som någon fara.

Förra veckan åt jag 4 dagar helt mejerifritt, sen åkte vi ner till Göteborg och då var det inte lika lätt att undvika mejerierna om man ville bli mätt på maten man åt. Men! på dessa 4 dagar gick jag ner nästan 1,5 cm i midjan. Helt sjukt. Dock hade det krupit upp ca 1,5 cm i midjan sen senast jag var mejerifri, så det var “bara” de cm som försvann igen. Men det är ju bara bra, så whatever! Nu är det tillbaka till mejerifritt igen! :)

Nu ska jag gå och göra mig i ordning för lite taekwondo-träning, så detta blir ett hemskt kort och kanske ointressant inlägg, sorry!